Du renoverade min syn, du gav mig nya penslar Knuffa mig in i nuet, fast jag bad att få vänta Du sa att tiden fattas, för hur jag lever på risk Du målade mig en karta, markerad med ett kryss
Jag var ett mörkt moln, du var en ljusblick Jag stirra in i vägen, men du hade utsikt Du segla sju hav, jag satt i en ankdamm Jag var ett löv i kuling, men du var ankrad
Jag sitter fast. Rutiner, rutiner, vanor, vanor.. Jag kan inte komma ihåg senaste gången jag gjorde något utanför schemat och kalendern. Jag sitter fast i en ensam slentrian, och när det är som värst så slutar det alltid med att jag sitter här, vid en blogg och försöker förklara vad som är problemet. Men varför?
Idag ska jag göra något utanför schemat, jag tänker inte skriva hur tristessen och rutiner bankar på dörren utan något helt annat. Pyjamaser till exempel!
Det finns många saker som jag inte förstår. Väldigt många saker. Men jag gör mitt bästa för att lära mig, jag försöker förstå. Dock stöter man ibland på frågeställningar som är så stora att det tycks övermäktigt att ge sig på dem. Eller såna som är så små att du tycker svaret är självklart. Pyjamasfrågan hör till den senare kategorin. Svaret är ju uppenbart. Men ändå så stämmer inte svaret överens med folks beteende - verkligheten. Skitskumt.
Men frågan då? Ja, den ser ut så här: Vill man använda pyjamas?
Eller - what´s up with the pyjamas? Eller - varför i helvete sätter man på sitt barn en pyjamas?
Det är ju varmt, irriterande och allmänt djävligt. Ska man sova på ett fjäll i 20 minusgrader och bara har en tältduk och en sovsäck att värma sig med så kan jag förstå att man vill ha kläder på sig. Men i ett genomsnittligt svenskt sovrum finns det ingen anledning att ha full mundering på sig när man sover! För det mesta är det för varmt att ens ha täcke på sig. Jag förstår verkligen inte. Så jag lägger ämnet åt sidan och bestämmer mig för att man måste inte förstå allt. Vissa saker får man bara acceptera.
Försök att sova efter ni sett denna bild på min kamrat Martin, mission impossible.
Jag tycker att det är väldigt jobbigt när människor väljer att inte lyssna men ändå tar sig rätten att senare ifrågasätta det du om och om igen försökt få dem att förstå.
Allt snurrar på så fort just nu, så mycket som händer, planerade saker och oplanerade. Jag finner mig själv fladdrandes ut ur och in i orkanens öga. Det snurrar, min värld snurrar, eller är det bara mitt huvud? Jag är yr och famlar efter saker att stödja mig mot. Hittar gamla minnen och nya drömmar, de stryker mig medhårs med vassa tungor. Jag sover oroligt. Vaknar sliten, somnar klarvaken. Så mycket är annorlunda och ovant. Jag tror jag är åksjuk.
Nu ska jag springa till tåget, för att sedan springa till restaurangen, därav kasta i mig maten och sedan försöka sitta lugn på en biograf och slappna av, för att sedan springa till tåget hem.
Nu är jag där igen. En kväll lik så många andra, då jag svettas så mycket men ändå ligger under täcket och skakar. Tristess och krav i all ära, en rutin, samma rutin.
Tonerna från Winnerbäck bryter den öronbedövande tystnaden denna söndagskväll, det är fint och jag blir nostaligsk. Sex års kärlek och du är fortfarande bäst, utan och innantill. När jag satt här, kände jag mig så kreativ att jag kunde skriva en hel bok om precis allt! men nu vilar bara händerna på tangenterna och vill inte få fram någonting, bildar meningar jag inte är medveten om att jag skriver. Det kan bli lite knepigt att läsa då. Men i händelse du läser detta - sluta inte!
Unden din näsa ovanför, framför, lite snett vid sidan av när du funderar på vad som finns i andra rummet, så är mina ord bara mina ord och inte dina tankar, din rynkade näsa och fröiga panna.
Nu är det ju så här att jag har massor att säga. Men du har inte tid att orka vänta på att jag ska bygga upp min motivation högt nog att nå över tröskeln
Så här gör vi: Dra upp knäna under hakan, håll hårt i tofflorna och doa med i refrängen. Så återkommer jag när jag vet vad jag vill
Har du märkt att du aldrig riktigt är där du är, utan alltid lite någon annanstans?
Efter julens bravader är jag tillbaka på jobbet, lagom till nyår och en härlig decemberförkylning. Nyår susar i luften och raketer för en förmögenhet är inhandlat.
Jag känner mig sådär onödigt stressad, fast det hör väl lite till tiden. Men jag blir så arg när jag är stressad, arg på mig själv för att jag inte spenderar mer tid på rätt saker, arg på andra för att de är glada precis hela tiden och arg på samhället för det är fult. Tur att det finns botemedel, mocka kaffe och Michael Wihe.
Jag målar om hela december till juni idag, för jag känner en längtan efter något, eller kanske ett sug, det gäller bara att komma på efter vad. Jag vill ha en ny sorts drog. Fler dåliga vanor, jag vill inte ha någon kontroll och jag vill inte att de ska finnas något stopp.
Vafan är grejen, här sitter jag på jobbet, ut och gör någon nytta istället! So long cowboys.
Image, Jag undrar om jag har någon sådan. Vad jag vet är att jag har svårt att komma till skott ibland. Bloggandet har helt halkat av prioriteringslistan. Antar att jag inte kan skylla på mycket jobb hela livet, eftersom arbetsbördan är självvald. Jag har märkt att ju mer trevliga saker man gör på sin fritid, desto mer vill man dela med sig. Ilska och irritation är också en djup bloggkälla. Jobb däremot, inte alls.
Är inne i en sån period igen, då kaffet inte biter och man till slut inte ens är sugen men dricker ändå. Jag blir småbekymrad när jag inte längtar efter kaffe.
Det är tur att grabbfan finns, annars kanske humöret sjunker ner på golvet och breakdancebattle:ar till sig ett ryggskott.
Nyhetsankaret vänder sig till en "expert" och säger något i stil med "Hur kommer det här att drabba Socialdemokraterna inför valet?". Och hon svarar. Att det kommer nog att drabba dem ganska hårt.
Hur fan vet hon det?
Jag utgår från att hon menar att "folket" kommer att reagera negativt. Hon är ju politiskt sakkunnig och alltså borde hon vara diskvalificerad från att bedöma allmänhetens reaktion. Vill ni veta hur folket reagerar så slå upp telefonkatalogen och ring Britta, Ahmed eller Hans-Linda. En expert har väl ingen djävla aning. Själva definitionen av en expert är väl någon som vet mer än allmänheten. Rent logiskt så måste det innebära att experten inte alls reagerar som allmänheten. Är man mer insatt än de flesta så är man faktiskt inte särskilt representativ för "folket". Dumma journalister. Prata med experter... Det är som att be Jessica Simpson om låtskrivartips.
